Julen var här

Mysigt med jul men alltid skönt när den är över.

Vi tog det lugnt hemma som vanligt. Ett störande moment var dock grannarnas tomte som redan kl. 13.00 vankade fram och tillbaka på gatan innan han gick in och delade ut klapparna till grannbarnen. Våra barn stod i fönstret med näsorna tryckta mot rutan och ropade och gestikulerade åt tomten att komma in till oss. Han kom inte in till oss. Han vinkade och gick några varv till.

“Dö, tomtejävel”, hör jag Andreas väsa när ungarna förtvivlat undra varför tomten bara går runt och inte kommer

Vi hade inte tänkt ha någon tomte i år.  Mathilda tror nog egentligen inte på tomten längre utan mer vill tro. Tidigare har någon bekant eller Andreas klätt ut sig. Det skulle aldrig fungera längre då Mathilda bara dagarna innan jul erkände att hon känt igen vem det var förra året.

Så planen var att Andreas och tjejerna skulle ut och leta efter tomten. Jag skulle snabbt klä ut mig och sms A när jag var utomhus på plats. Barnen skulle få se skymten av tomten på håll. Jag skulle kuta hem, slänga av mig kläderna och när de kom tillbaka (utan att hunnit i kapp tomten) skulle han redan varit hos oss och lämnat klapparna.

Bra plan, right?

wrong.

Jag hann precis få på mig kläderna när ungarna störtar tillbaka in genom dörren. Jag  halkar in i vårt sovrum och får av mig tomtedräkten i sista sekund.

“Vi har hittat tomten”, skriker de i munnen på varandra och springer sedan ut igen.

Jag tittar förvånat på Andreas som skrattande rycker på axlarna och säger “De har tydligen hittat tomten”

Vi vet inte riktigt vem han var, förmodligen någon stackars förbipasserande hyrtomte som ryckts in av våra barn. Snabbt slängde vi i alla fall åt honom säcken med klapparna  och sen följde  julklappsutdelning och tomtekramar innan tomten behövde skynda vidare till andra barn.

Så kan det gå.