Shooting Dogs

I går tittade vi på filmen Shooting dogs som handlar om folkmorden i Rwanda 1994. Framför allt handlar filmen om massakern på Murambis tekniska skola dit tusentals tutsier flydde efter att ha blivit lovade skydd av den franska FN trupperna. Men när situationen blev riktigt farlig drog sig trupperna i väg och lämnade tutsierna försvarslösa i en fälla med hutumilisen och deras machetes väntande utanför. Det var helt ofattbart att se och tårarna bara rann och gör det fortfarande. Jag riktigt kände deras panik och dödsångest när grindarna öppnades och FN styrkorna lämnade dem åt deras öde. Alla visste att de strax skulle dö…

I princip varenda en avrättades. 45.000 människor …

Allt som allt dödades 800.000 tutsier på några få månader och uppemot 500.000 flickor och kvinnor beräknas ha våldtagits systematiskt. 20. 000 ”våldtäktsbarn” föddes året efter.

Fotojournalisten Jonathan Torgovnik har låtit de kvarlevande kvinnliga offren berätta sin historia. Han har intervjuat 31 kvinnor som efter obeskrivlig tortyr fött och fostrat barn till hutumilisterna som våldtog dem. Torgovnik har gett ut en bok och men också haft utställningen Intended Consequences: Rwandan Children Born of Rape som består av foton och tillhörande intervjuer.

Missade ni den på Fotografiska förra året, se till att leta upp den på nätet. Utställningen var tung men absolut nödvändig.

Jag vet att det här hände för länge sedan. Det är absolut ingen nyhet för mig men det händer liknande saker hela tiden, överallt och vi är så avtrubbade att vi knappt reagerar.

Jaha nu dödades några afrikaner till. Nu avrättades ett par frihetskämpar på gatan. Okej nu våldtogs några kvinnor igen… vad blir det för mat i kväll?

Se filmen om ni inte har sett den. Kolla in Jonathan Torgovniks foton, så kommer ni känna ångesten för ett litet ögonblick och uppskatta era liv lite mer.

Shooting dogs/ Beyond the gates